måndag 31 augusti 2009

ge mig en reducerad version

Det har varit "sagan om ringen" -maraton i helgen. Jag har sett ungefär hälften av alla tre filmerna. Jag orkar inte riktigt mer än så. Första filmen går väl i och för sig an men efter ungefär halva tvåan börjar Frodo få sina ångestögon och det är liksom outhärligt att titta på honom. Varför, o varför filmar de inte Sam istället? Nu måste jag ju zappa över till nån annan kanal så fort det handlar om den stackars ångestpojken.
Jag och David kom dock på en lösning igår. Som komplement borde det inte bara finnas en extendet version utan även motsatsen. Där alla Frodoångestscener är bortklippta. Vore fantastiskt bra!
Nehej, nu ska jag välkomna min man hem.

fredag 28 augusti 2009

älskade, hatade hemnet

Jag är så trött på att leta bostad. Å ändå gör jag det lite för mycket. Det kan ju komma ut nåt var femte minut. Det kan ju faktiskt det. Dock borde det liksom räcka att kolla hemnet nån gång på eftermiddan så där kan man tycka. Om man nu inte är beroende som jag. Hemnet, denna drog. Kommer på mig själv med att bli arg när det inte kommit ut nåt nytt. Som om det skulle vara hemnets fel. Det är det ju inte. Det är alla bostadsrättägare som har radhus fel. De är inte särskilt säljbenägna för tillfället. Dumma dom.
Jag har ingen bra dag ur bostadssökarperspektiv. Dessutom måste david jobba över till klockan kvart över nio. Det är nästan mer synd om mig än de svältande barnen i afrika. Nej, det är det nog inte ändå...

tisdag 25 augusti 2009

drömmarnas affär

Det finns en affär här i Helsingborg som inte kan annat än locka. Det är en leksaksaffär med bara en massa gamla saker. Så ser det i alla fall ut i skylten. Den är fullsmockad med leksaker från förr; my little pony, transformersbilar, alf-dockor, monchichi-apor, you name it. Det du ville ha som barn, finns där. Problemet med affären är att den aldrig är öppen och om den råkar va det får man praktiskt taget inte gå in där. Man börjar väl som smått fundera över vad som egentligen pågår bakom alla leksaker. Hur som helst... det är så oerhört frustrerande! Jag är nästan säker på att den där lady lovelylocksdockan jag aldrig fick som barn gömmer sig där inne nånstans. Så nära men ändå så långt borta...

fredag 21 augusti 2009

uppdatering kakbak

Havrekakorna lyckades galant! de blev goda och ser ätbara ut. Dock drabbades jag själv av nån slags hybris och gav mig på att baka igen. Det skulle jag tydligen inte gjort eftersom det resulterade i ett fatalt misslyckande. Det blev bara pannkaka (fantastiskt skämt!) av alltihop. Allt gick raka vägen ner i papperskorgen. Min tes att småkaksbak är en vetenskap och att jag bara hade tur här om dagen har alltså bevisats sann. Min nya tes är att småkaksreceptskrivare är onda och att småkakor i sig själva vill ont. De vill inte bli bakade och om man väl lyckas svarar de med att täppa igen kranskärl och skapa midjefett. De är luriga små rackare! Dessutom (fråga mig inte hur de gjorde) lyckades de få David att glömma köpa mer smör häromdan. Så när jag skulle ge mig på det lite mindre svåra uppdraget att baka en mjuk långpannekaka gick allt i stöpet på grund av smörsaknad. Detta var tredje gången jag skulle baka den här kakan och ingredienserna inte fanns. Värdelöst! Onda onda småkakor! (Jag hade dessutom sparat baket till eftermiddan så den skulle bli mindre tråkig. Nu blev den gigantiskt tråkig eftersom jag plötsligt inte hade nåt att göra. Det enda jag hade planerat på hela dan var att se en film om CS Lewis, min stora författarkärlek, men just under den timmen lyckades jag bli störd var femte minut.)
Allt kakbak denna veckan skulle ha sitt mål idag på vår fest. Jag har föreställt mig alltihop flera gånger i mitt huvud; alla fina kommentarer jag skulle få när vännerna såg alla kakorna:
"åh, vilka fina kakor!"
"vad duktig du är som har bakat dom"
"dom är ju rent himmelska!"
"jag bara måste ha recepten"
Allt gick i stöpet. Det blir köbekagor istället... I blame the littlecookies. Detta var troligtvis deras plan från början. onda onda kakor...

det lider väl lite mot höst ändå...

Det går mot höst. Dock säger vädret annorlunda. Igår var det ångande hett här i Helsingborg (liksom i resten av landet vad jag har förstått). Jag har inte riktigt greppat klädkoden här i stan än. Det är väl för att jag kommer från landet antar jag. I min värld klär man nämligen av sig när det blir varmt och således på sig när det blir kallt. Här tycks man följa helt andra regler. Sådana däringa modernitetsregler har jag räknat ut. I våras när det fortfarande blåste nordvästanvindar av iskyla kunde man nämligen se flickor gå runt i alldeles för korta små klänningar (såna som liksom visar lite av trosorna) och även fikandes på uteserveringar. Igår, när jag själv höll på att förgås av kvävande hetta och trodde benen på mig skulle smälta bort, mötte jag en kvinna iklädd topp, kofta och, som för att sätta lite grädde på moset, kavaj. Hon tyckte heller inte det räckte med kjol utan hade även dragit på sig tillhörande leggings.
Jag är glad att jag är en sån bondmora så jag slipper frysa på våren och svettas ihjäl om sensommaren. Det vilda modelejonet i mig har helt enkelt fått tämjas.
Dagens cruzkuriosa: Idag trimmade david ner skägget jättemycket för att det inte ska stickas så mycket när vi pussas. Detta resulterade i en mustasch av eksem. David, som är mer fåfäng än man kanske tror, fick lite smått panik. Jag tyckte han skulle målat över det röda med svart istället. Så hade han sett ut lite som en rolig gubbe i nån gammal långfilm. Han köpte tyvärr inte förslaget.

onsdag 19 augusti 2009

att baka en kaka


Igår bakade jag havrekakor och jag tror faktiskt att jag rodde i land det. Det är i så fall första gången. Det här med småkakor är klurigt; man läser receptet och tänker: det här blir lätt! nästan inga ingredienser, bara å röra ihop, å de ska inte ens va i ugnen nån längre stund. Det går ju i ett nafs! Men se där går man bet. Det inte många vet är att man i grund och botten behöver vara utbildad kemist för att baka småkakor. Det är en hel vetenskap. Jag har ingen sån utbildning och har försökt ge mig på det är med småkaksbak ett antal gånger. Var gång har det slutat i besvikelse och frustration. De har aldrig blivit som min mormors (hon var inget kemisnille men hade liksom bakandet i sig. Det finns såna människor men jag är tyvärr inte en av dem)

Följaktligen drar jag slutsatsen att, eftersom jag varken är en baktant eller kemist, gårdagen var ett turligt undantag. Det vill säga, om nu kakorna smakar så där bra som de ser ut att göra.


Nu till grötfrukost med min fantastiske make. Eli lägger vi nog för en förmiddagslur...

måndag 17 augusti 2009

så var det slut på det roliga

så var vardagen igång igen. I småland var det höst, här i Helsingborg är det fortfarande sommar. Känns bra!
bröllopet i lördags var jättemysigt. Emilie var underbart vacker, Filip stilig, maten god, talen rörande och bordsgrannarna trevliga. Lyckades dock inte så bra med det här att ha en egenkväll jag och david, framför allt på grund av att jag på bröllop har en tendens att vilja prata med alla och därför springer runt nästan mer än jag sitter still. Bröllop har över lag en lite underlig inverkan på mig, jag blir liksom hög och väldigt flummig. Tror det beror på allt socker... På bröllop brukar jag även drabbas av "hållatalsyndromet". Detta innebär att jag blir så medryckt av allt fint som folk säger och därför bara måste säga nåt själv även om jag inte alls planerat att säga nåt. Detta brukar resultera i att jag efteråt ångrar mig eftersom jag inser att talet jag hållit varit helt osammanhängande. Den här gången hade jag dock planerat ett tal som jag faktiskt nästan lyckades hålla mig till. Stolt.
Nu ska jag göra vardagsaktiviteter...

fredag 14 augusti 2009

det går mot sitt slut...

Semestern är snart slut. känns väl inte så där jättekul. Den liksom bara försvann. Tacksam är jag dock för fyra veckor tillsammans med familj, släkt och vänner. Vi har hunnit med det mesta och ändå inte alls så mycket som vi hade tänkt. Innan semestern hade vi nån slags tro för att vi faktiskt skulle hinna med lite egentid bara jag och David. Vi insåg här om dan att det inte riktigt hade hunnits med (det som vi innan semestern ansåg vara det viktigaste att hinna med). Som tur är ska vi på bröllop i morgon och det blir ju nästan lite som egentid; bara jag och david utan barn... och så ett gäng gäster och ett brudpar förstås (fast med lite fantasi kan man ju tänka sig in att man är på en fin resturang med mycket folk och sen kan man låtsas som att alla talen hålls till oss så blir det lite extra snajdigt).
Nej, skämt å sido, det ska faktiskt bli mer än roligt att fTa bort formatering från markeringå bröllopa lite i morgon. Vi känner oss hedrade att få ta del av Emilie och Filips stora dag.

lördag 8 augusti 2009

inget kött?

"Äter hon inget kött?! stackars människa!" (för sånt är ju inte självvalt eller?)

citat från min köttälskande brassesvärmor

onsdag 5 augusti 2009

snart bär det av

Om en stund drar vi till sommarstugan i småland för att sedan besöka sävsjö några dar. Det ska bli nice! blir väl inte så mycket bloggande framöver alltså.
På återseende!

tisdag 4 augusti 2009

en förnedrande sanning

Att säga "det var lögn att hitta en jacka på rea" är helt korrekt. Jag är inte sen att erkänna när jag har fel och ber därför om ursäkt för hela förra blogginlägget. Det lyckliga i kråksången är ju dock att jag inte behöver oroa mig över nån ond lookalike då david hade rätt hela tiden, i alla fall om man ska lita på Horace (vår SAOL är från hans tid) och grabbarna och det gör jag till fullo när det gäller vårt älskade språk. Så, my misstake, sorry!

sov gott, det ska jag.

lögn betyder osanning, därmed basta

Jag hänger verkligen inte med. Lögn betyder tydligen inte osanning längre. Det kan uppenbarligen vara "lögn att hitta ett par snygga byxor" eller "lögn att försöka få Eli att sova". Som den språkälskare jag är blir jag lite smått upprörd. Varför inte använda de ord som redan finns; så som omöjligt eller hopplöst? Vad som dock är värre än att språket tycks gå utför, tack vare dagens ungdom, är att min man som varit en värre språkpolis än jag själv tycker att det är ett bra uttryck! Jag blir förvånad, förvirrad och även något orolig. Är det verkligen min man, eller är det kanske så att det är en ondsint lookalike som just tabbat sig och visat sin rätta sida?? Bör jag söka skydd för mig och min son? Tar tacksamt emot tips och vägledning i denna svåra stund...

måndag 3 augusti 2009

just a pinch of oliveoil

Känner mig lite orolig. Sitter och tittar på Davids nya favoritprogram; Hemma hos Jamie (Oliver, alltså). David är (och har alltid varit) helt betagen och oerhört fascinerad av denne man. Och det är väl helt okej... oron känner jag dock över att han just kallade Elliot för Honey Pooh* varpå uppmaningen "give us a kiss" följde...
vad händer härnäst? Behöver jag vara orolig för David och Elis relation? Kommer vi behöva ge våra kommande barn fåniga flicknamn? Och den kanske största frågan av alla: kommer allt David lagar i framtiden ha "a pinch of oliveoil"?
*Jamies dotter

lördag 1 augusti 2009

tantvarning

tantvarning:
  1. kollade just upp vad sms-slanget lol står för
  2. kan inte åka luftmadrass på havet utan att bli sjösjuk
  3. ooohar (sådär lame som min å alla mina kompisars mammor har gjort medans man själv stått bakom och skrattat hånande) när det kommer vågor
  4. klagar över att man knappt kan hitta ett enda par hela jeans i affärerna längre
  5. använder fortfarande uttryck som "på", "inne" och "ute" istället för att slänga mig med de nya uttrycken "orka" och "fine" (nåt som jag sett att andra bloggare gör)

vad har hänt?