onsdag 29 oktober 2008

se på liljorna


Jag vaknade klockan fem idag. Sen kunde jag inte somna om. Tankarna snurrade omkring och kom helt enkel inte till ro. Igår pratade jag med min a-kassa och plötsligt insåg jag att tiden efter min mammaledighet blir ganska osäker. Jag vet ännu inte om jag har rätt till a-kassa om jag inte får något jobb. Tillråga på detta har vi finanskrisen som jag tills nu inte bekymrat mig över men som idag på morgonen intog mina tankar och jag började fundera på allt som rör vår ekonomi. Tillslut somnade jag om... dock inte så djupt vilket gjorde att jag drömde konstiga drömmar hela morgonen.


Men...så påmindes jag om vad Jesus säger i Lukas 12:27:
Ge akt på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er. Så lite tro ni har!


Jag får lita på att Gud har mig och min familj i sin omsorg. Jag kan låta alla mina tankar få ro utifrån detta bibelord. Gud som är min pappa kommer att se till att jag har allt jag behöver. Det är helt fantastiskt skönt =)


Nu kommer snart mamma å pappa å hälsar på... ska bli mysigt...

fredag 24 oktober 2008

fredag och diverse

Idag är det fredag. Det regnar. Men jag säger som en känd predikant en gång sa: det må vara höst och ruskigt väder ute men i mitt hjärta är det strålande evighet. Eller som alla förskoletanter någon gång garanterat har sagt: det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Jag tänker nog ändå förbli inne och ha strålande evighet i hjärtat istället för att bylsa på mig en massa regntåliga kläder... trots att jag borde gå till torget å införskaffa mig lite sånt där grönt och nyttigt. Vi har ju numera i vår familj blivit för snåla för att köpa grönsaker någon annanstans än på GA torg. Det är väl smålänningarna i oss som kikar fram. På tal om det så tycks jag ha någon undermedveten stark längtan efter att hålla fast vid det småländska; sen vi flyttade till skåne har min dialekt blivit ännu värre. Nu kanske du som känner mig reagerar och tänker att det inte är möjligt men jag kan försäkra dig om att så är fallet. Uttryck som möe (mycket) och nåe (något) fanns förut inte i min vokabulär, nu kommer jag på mig själv med att uttrycka mig så flera gånger om dan. Det låter inte särskilt bra. Borde öva lite mer på skånskan istället. Det är ju viktigt att kunna dela med sig av Jesus på ett sätt som människor begriper =). Nu börjar jag förstå det Helsingborgska språket lite bättre i alla fall, mycket tack vara babycafét (ett babycafé är, för att förtydliga, inte ett café som serverar babys utan där mammor träffas och fikar) och sångstunderna där. Jag har till exempel lärt mig att Thea heter Thäa och Elliot, som vi uttalar Elliåt, heter just Elliot med betoning på oooo (vilket i och för sig är mer korrekt). Så snart ska väl språket sitta.
Nähe, nu sover visst Ellis så jag ska väl passa på att göra nåt nyttigt.

onsdag 22 oktober 2008

farligt farligt

Jag har lagt mig till med en lite dum vana; att titta runt på inredningsbloggar. Det är fantastiskt att se på alla fina saker, miljöer och hem men... jag får ju ett sånt shoppingbegär! Vill ha, vill ha, vill ha! Det finns så mycket att spendera sina pengar på! Å det är lätt att tänka, åtminstone för mig, att nog måste jag väl ha en sån också... jag skulle i alla fall bli lite gladare om jag hade den. Men jag vet ju; mycket vill ha mer. Ju mer man köper, desto mer vill man ha. Och lyckligare gör det en inte heller. Det tar bara upp tid, tankekraft och pengar. Så, på sätt och vis är jag tacksam för min låga mammapeng. Tack vare den slipper jag ju hamna i ett allt för stort konsumtionsträsk =)
disken väntar...

måndag 20 oktober 2008

vart tog Jesus vägen?

Satt idag och bläddrade lite i svenska kyrkans tidning Amos. Efter en stunds läsning började jag fundera över om det verkligen var kyrkan som gav ut tidningen eller om jag hade fattat fel. Tidningen innehöll visserligen tro och den innehöll Gud men jag undrar vart Jesus tog vägen. I en intervju med en av svenska kyrkans präster förklaras Jesus som en av vägarna till Gud; inte den enda vägen. Detta dessutom under rubriken Gudstro för dummies. Jag tycker personligen att det låter mer som new age än kristen tro. Det slår mig hur viktigt det är att jag som kristen talar om Jesus, att jag kallar mig för en Jesu efterföljare och inte bara för troende. Att vara troende idag kan innebära i stort sett vad som helst. Att tro på Gud behöver inte innebära att man överlåtit sig till den Treenige och gjort honom till Herre i sitt liv.
Det är dock spännande att läsa om att människor idag söker efter något mer; man intresserar sig för det andliga och många säger sig ha andliga upplevelser. Människor söker efter Gud. Mitt i detta finns jag, vi, Guds församling. Vi behöver ge människor Jesus. Det är Han som gör all skillnad. Utan honom kan ingen komma till Gud. Denna sanning får vi som församling, som Jesu efterföljare idag, aldrig tumma på.
Nu ska jag sova =)

fredag 17 oktober 2008

ursäkta, var ligger...?

Jag har noll lokalsinne. Häromdan skulle jag försöka förklara var vi bor nånstans. Det var som förgjort. Visst har jag full koll på vilken adress vår lägenhet ligger men att försöka förklara hur man kommer dit är helt hopplöst. Jag tror seriöst att jag saknar nån form av substans som styr det här med lokalsinnet. Jag kan liksom inte se framför mig hur det ser ut. För vissa människor verkar det så självklart. För mig är det absolut inte så. Jag får verkligen anstränga mig, och inte ens då brukar det gå. Delvis tror jag detta beror på att jag har varit en typisk lillasyster; jag har aldrig behövt anstränga mig för att hålla koll på vart man ska, det har bara varit att haka på. Det värsta är när jag behöver fråga om vägen och någon snäll själ ska försöka förklara. Ungefär så här kan det låta: Jag: -Ursäkta var ligger...? Snäll själ: -Vet du var biblioteket ligger? Jag: -Ja... Snäll själ: -Om du går förbi det så kommer du till ett blått hus, det ligger på högersida om biblioteket, är du med? Jag: -Ja... Snäll själ: -sen går du bara längs med den vägen, tar vänster och så är du framme. Jag: nickar som att jag förstår. Snäll själ: -okej? Jag: -Tack så mycket! Sen står jag där, precis lika frågande. Redan nån gång vid biblioteket var jag lost men det vill man ju inte erkänna... Fast helt hopplös är jag inte. För några år sen var vi tillsammans med några vänner i Prag och varje dag gick vi från vandrarhemmet till tunnelbanestationen. Sista dagen vi var där hade jag lärt mig att man skulle gå ner för gatan och inte upp för att komma rätt. Visst tog det lite tid men till slut lossnade det!


Snart ska jag ge mig ut till torget, tror att jag hittar...

torsdag 16 oktober 2008

"äh, det går fort....

det är ju bara att slänga på lite färg." Så brukar det låta hemma hos oss när något ska målas om. Både jag och David är tidsoptimister när det ska fixas med saker. "Jag ska bara göra det här oxå". Å så blir de tio minutrarna, man planerat att det ska ta, två timmar i stället. Igår började jag måla om en stol. Jag hade inte riktigt räknat med att det skulle vara ett sånt pilljobb med den. Så, nu är det bara att acceptera att det kommer ta ett tag innan den är färdig. Nåt jag inte gillar alls. Fort ska det gå. Allt ska helst vara på plats och iordning innan man ens börjat. Det kliar i kroppen när jag tänker på att rullgardinerna vi köpte igår inte kommer att sättas upp på flera dagar, detsamma gäller hyllan. Fast... det är nog bra för mig. Jag får öva på att sjunga lite långsamhetens lov istället. Nåt vi alla borde göra oftare i vår jäktande vardag; ägna lite mer tid åt att fundera kring det som är viktigt i livet och vad som egentligen är värt att ta vår tid...

Nu ska jag brygga mig lite kaffe. Håller tummarna för att Elli sover lite till så jag hinner dricka det oxå =)

Du som håller mig...

När jag fylls utav tvivel och oro fyller min själ. När rädslan i mig skälver och mörkret faller runt omkring. När verkligheten är en fråga, är Du trots allt mitt svar. Du är sanningen som står över alla frågor, alla tvivel som jag har. När allt annat faller får jag kasta mig på Dig. Jag vet att du bär mig, att natten blir till dag. Jag får vila i dina armar, trygg, omsluten och älskad.

Helig närvaro

Du uppfyller mig. Faller handlöst, litar, på samma sätt som ett barn gör när det kastar sig in i en famn, på att du tar emot.Mina hål vill du fylla, läka alla sår.Din makt, din härlighet, din renhet fyller hela mig.Du tvättar mina fötter, jag borde förgås. Istället drar du mig närmre, mitt hjärta får bulta i takt med ditt. Så nära att det bränns, faller ner...Andas helig närvaro, allting är klart, tydligt för stunden...uppenbar sanning, mitt hjärtas slag ökar vid tanken.Jag slutar vara i mig, omfamnas av total Dig.

onsdag 15 oktober 2008

det är bara att acceptera...


... att man inte längre är sin egen chef. Idag har jag, sonen och mannen varit på IKEA. Tanken var att vi skulle åka dit vid kvart i tio. Vi var helt redo, påklädda och färdiga när Elliot bestämmer sig för att det nog skulle passa bra att göra sina behov, så att säga. Ja å då är det ju helt enkelt bara att ta av ungen kläderna och byta på honom. Sagt och gjort. Det går ju fort tänkte vi; vi är ju två, det är ju bara att slänga av blöjan, få på en ny och sen åker vi. Väl av med blöjan, ren och klar att kläs på, bestämmer sig givetvis Ellis för att: jag ska nog bajsa lite till, och lägger av en rejäl laddning på skötbordet. Det vara bara att rengöra igen men så lagom till att blöjan skulle på väljer skitungen (så känner man i alla fall just i det läget=) att braka loss ordentligt; på mina byxor, jacka och skor och på hela Davids hand. Fräscht! Det är ju bara att skratta åt eländet. Ungen är ju givetvis helt överlycklig och ligger och ler på skötbordet (det är ju inte för intet som vårt kära barn har många namn; såsom Elli mac Smelli, sir smellalot, sir poopalot mm.). Verkar vara ren och skär skadeglädje! Jag tror att bebisar egentligen är mycket mer överläggande i sitt kiss och bajsande än vi anar. Åtminståne verkar våran vara det. Detta är inte första gången vi blir mer än en halvtimme försenade på grund av liknande händelser. Det är som att han liksom försöker göra ett statement: Det är jag som bestämmer! och okej... så får det väl vara. För tillfället i alla fall... vi ska nog ta över makten tids nog...

Det blev mycket prat om bajs... men så är det ju när man är småbarnsförälder... Nu ska jag försöka få upp nåt av det vi köpte på ikea. För vi kom ju faktiskt iväg till slut och då hade skitungen förvandlats till ett underbarn som var nöjd hela shoppingturen =)

tisdag 14 oktober 2008

Jag ska etikettera världen!

Jag har aldrig varit särskilt pysslig av mig. Inte ens som barn. Min kompis var jätteduktig på att göra fina pärlplattor och egna armband och sånt men jag lyckades liksom aldrig särskilt bra. Det värsta jag visste var de här dagarna i skolan som man hade. När alla klasser från ettan till sexan delades upp och blandades och man skulle springa runt hela dan och pyssla med diverse olika saker. Inte nog med att man som blyg sjuåring var tvungen att hänga med de läskiga grabbarna och tjejerna i sexan utan man skulle oxå lyckas göra fina påskkycklingar av flörtkulor, blåkullehäxor av piprensare och jultomtar av små bjällror. Det i sig känns ju som en omöjlig uppgift! Vem vill ha sånt pyssel? Stackars alla föräldrar som var tvugna att le och låtsas vara glada över ännu en massa skräp att förvara. Dessutom blev mitt aldrig särskilt bra... Men så häromdan började jag göra lite enkla etiketter och sen dess har jag haft lite svårt att sluta. Kanske för att det är första gången jag lyckats pyssla nåt jag faktiskt blev nöjd med. Nu är jag dock rädd att det kommer gå till överdrift. Det är som att jag skulle vilja etikettera allt jag har. Än så länge har vittvättmedlet och färgtvättmedlet fått var sin etikett, mjölet och saltet och halsdukarna och vantarna. Nu går jag och funderar på vad mer jag kan sätta etikett på... inte så mycket för att det behövs utan mest för att jag faktiskt för en gång skull lyckats pyssla ihop nåt själv... Men vad gör väl det om det går till överdrift. Så länge jag har kul kan väl mina saker få sig en liten lapp. Kanske skulle göra en till Elliot som han kan ha runt halsen. Jag menar så att vi verkligen vet att det är Elliot och inte blandar ihop honom med nåt annat barn. Får fundera vidare på det...Nu ska jag plocka iordning lite och kanske leta upp nåt roligt att baka =)

Maria, rätt och slätt

Nu när jag då har startat en blogg måste jag ju även lära mig hur den fungerar. Det går lite vacklande och därför är den kanske inte i snyggaste laget än. Kanske den heller inte blir. Varför starta en blogg egentligen? Tja, jag har insett att jag behöver få lite utlopp för mina skrivardrömmar helt enkelt och därför blev det en blogg. Framtills nu har jag varit en anonym skrivare. En sån som egentligen vill skriva sånt som andra kan läsa men som är för feg för att erkänna det. Nu tar jag klivet ut i offentligheten och erkänner mina drömmar.Vem är då jag?Jag är en till allra största del glad 24åring som stundom även drabbas av vemodet i vardagen. Jag uppskattar bra humor det vill säga sånt som jag tycker är kul=). Jag är svag för amerikanska komediserier så som vänner (vet inte hur många gånger jag sett igenom säsongerna), scrubs och ja...det mesta slinker praktiskt taget ner, gillar dock inte two end a half men... Jag älskar kaffe och mörk choklad och tycker om att unna mig lite vardagslyx så som en hemmagjord latte lite nu och då, jag älskar promenader och är svag för vackra gamla saker å loppisfynd.Viktigast för mig i livet är Jesus; han är det absolut bästa som har hänt mig och jag skulle inte orka en dag utan honom, min man David som jag älskar hur mycket som helst, vår son Elliot som är den sötaste och charmigaste snart 3månadersgrabb som finns på denna jord. Därtill kommer så klart även våra familjer och underbara vänner.Vad gör jag?Just nu är jag mammaledig och har precis flyttat till en härlig tvåa i Helsingborg med lilla familjen. Vi har flyttat hit tillsammans med fem av våra närmsta vänner för att starta en församling. Det innebär lite kortfattat att vi tillsammans har upplevt att Gud vill att vi ska bo i Helsingborg för att berätta för människor här om vem Jesus är. Detta känns väldigt spännande och roligt! ja, det var Maria rätt och slätt. Nu ska jag väcka sonen, amma å promenera ut i det vackra höstvädret.